Møt en MINS-forsker: Professor i geografi Olof A. Stjernström

Idag intervjuer vi  Olof Andreas Stjernström, en synlig ubørstet akademiker med et teoretisk uklart opphav. Han hevder at han er geograf, men han har vanskelig for å forklare hvor han kommer fra. Han sier dessuten at han – som geograf – lider av ”geolyxi” – problemer med å orientere seg i rommet. Det viser seg i form av dårlig lokalminne og stadige feilnavigeringer. Siden vi har koronanedstenging for tiden på Nord universitet, møttes vi på fjellet, langt unna studenter og andre ansatte. 

 

Så, kan du fortelle oss litt om ditt ”ursprung”, er det ikke det de sier på svensk? Oppvekst og sånt, det som har preget deg som menneske?

 

Jo.

 

Okey….?

 

Ja alltså. Allmänna Barnbørdshuset. I Stockholm…men det minns jag ju inte. Sen bodde vi granne med Ingvar Carlsson, men det minns jag inte heller men Ingvar mindes før när jag träffade honom femtio år senare så…

 

Han statsministeren…?!

 

Jo, och han ropade på sin fru Ingrid och…ja, men egentligen så är jag ju skolad på västkusten utanfør Gøteborg, flyttade som åttaåring tillbaka till Stockholm och fick stryk…eller ja. Jo sen kom jag ”hem” till värmen i norr. Norrbotten och sen Umeå och nu är jag här. Så alltså, varifrån jag kommer? Jo. Jag tror min plats blev platsen där jag kommer att begrava mitt hjärta. Den platsen ligger där människorna är varma och vinterns køld är hård.

 

Du uttrykker deg poetisk. Er du…?

 

Nä, bara lakoniskt drakonisk…men sen så i alla fall så tänkte jag att jag skulle engagera mig politiskt och hade Teamsmøte med en norsk politiker. En lång fyr som sedan fick ägna sig åt høststädning i Trøndelag før det var någon där som hade svårt att hålla ordning på händer och armar.

 

Jo! Ja? Kan du fortelle hvorfor du søkte deg hit?

 

Såg en annons!

 

Ja?

 

Nä. Som sagt var; geolyxi. Men tog bilen och ställde in GPS:en och kørde. Hamnade här. Träffade Geir Magne och Anne Wally och Lisa och Gjermund, Ivar, Geir Olav, Hans, Ingrid, Tonje och de andra. Och blev lite kär. I geografin. Och platsen. Och människorna. Och blev kvar.

 

Ja, men hva tror du gjorde inntrykk på dine nye kolleger. I Steinkjer?

 

Jo, provføreläsningen. Den var bra. Det är det jag är bäst på. Att få prata. På ett legitimt sätt. Eller nåt. Massa bra folk visade det sig. Och Bodø…

 

Ja, hva mener du med Bodø?

 

Njae, där uppe någerst. Massa bra folk där. Sitter på ett campus långt ut i geografin. Mørkt där, men annars bra. Superfolk.

 

Men du flyttet til Steinkjer, og så ble universitetet omorganisert og det ble Levanger? Hvilke tanker har du om det?

 

Nä. Øverspelat. Ibland får man finna sig. Protestera i det tysta eller gøra det man har betalt før. Utbildningsbyråkrat. Eller jobba hemifrån.

 

Utdanningsbyråkrat?

 

Jo!

 

Kan du forklare…?

 

Njae, som nybørjare i systemen så blir man lite førtvivlad. Man børjar dagen med en CanCan i Canvas och studsar med raka ben rätt in i fagpersonwebben. Där blir man stående ett tag och undrar vem som tänkte rätt här. Vid lunchsmørgåsen så har man buklandat i inspera och till råga på allt tappat bort en hel dag. Sen avslutar man sin långa arbetsdag med ett besøk i reseräkningssystemet som heter DØ eller nåt sånt. Rena døden før en obyråkrat. Som kvällsunderhållning har vi då krispig litteratur att lägga in i Christin och nåt system før pensum. Man har gjort ett drygt värv när dagen är klar.

 

Det høres jo helt…

 

Nejdå, man lever i sin frustration. Skriker før sig själv. Frågar sig fram och låter sig långsamt omformas till en tapper medarbetare. Och man lär sig ju att använda alla sinnrikt konstruerade mallar och system. Och stødfunktionerna är fantastiska. Ändå.

 

Men du tenker at…

 

Jo!

 

Ja…?

 

Att man nog kunde utveckla och førenkla før oss som vill ha ostørda minutrar och timmar før vår forskning och undervisning. Till exempel kunde man ju ibland ønska sig att canvas kunde prata med fagpersonwebben och annat sånt.

 

Så Norge er mer byråkratisk mener du?

 

Nej verkligen inte. Nejdå. Det är bara en fråga om insocialisering. Min favorit är från reseräkningssystemet vid Umeå universitet. Där fanns en fråga som lød: ”Yrkar ej traktamente (extraersättning)”. De svarsalternativ som fanns var ”JA” eller ”NEJ”. Vad ska du svara då om du inte vill ha traktamente? Ja eller nej? Här gäller ju matematikens huvudregel om dubbel negation. Det där var jobbigt før oss samhällsvetare och humanister. Vi, de läskunniga, fick på skallen av någon som satt centralt och granskade våra räkningar. Systemen och de administrativa rutinerna med gamla fortranprogrammerade system är liksom inte primärt skapade før människor.

 

Hvordan er det å være svensk i Norge da?

 

Dråpligt ibland. Man lever i en del førdomar och med en arvsynd som aldrig verkar gå ur. Det var vi (svensken) som käkade äpplet i Nordens lustgård. Lustigt, men med många goda ømsesidiga skratt, insikt och humor. Sverige och Norge är som två syskon som har jävligt svårt att låta bli att kommentera varandras val, utseende, agerande och idrottsfolk. Det blir ett himla hallå när den ena säger nåt om den andra. Sverige mot Norge liksom eller førstås tvärtom. Mäta, räkna, jämføra, och nejdå…det är inte alls som Sverige. Det førsta jag fick gøra när jag kom hit var att representera Sverige på någon slags lyttring på Stormen i Bodø. Det handlade om utanførskapsområden, drabantbyer, invandring, kriminalitet och annat. Sverige är førstås värst i klassen. Där stod jag tillsammans med den danske författaren Carsten Jensen och en ung debutant från Holmlia som just gett ut en kritikerrosad diktsamling om livet i en drabantby. 19 år var hon och klok och stilig. Där var också en norsk journalist som bott 20 år på Søder i Stockholm och visste allt om svenskarna sa han. Och så jag då. Oborstad. Jag fick børja. Gick ut hårt.

 

Norsk media har en totalt skev bild av tillståndet i Sverige. Listhaug har fel. Kom till Stockholm så ska jag ta er med på en runda. Ja, men du vet. Carsten Jensen tittade upp i taket. Oslohipstern från Søder i Sthlm skakade på huvudet och den unge debutanten prasslade nervøst med sin bok. Mitt budskap var i korthet att den selektiva nyhetsførmedlingen om Sverige bidrar till en lite skev bild av vad som sker i Sverige. Punkt. Sen kom Carsten. Pratade poetiskt och engagerat om källarmänniskorna. Publiken applåderade spontant. Den norska journalisten, han hipstern, som bodde i ett kulturreservat på Søder i Stockholm, talade om den svenska civilisationens snara undergång eller nåt sånt och sen då…läste debutanten en alldeles egen och varm och vacker strof ur sitt alster. Om mänsklig närhet och värme och om solidaritet och samhälle. Varma applåder. Debutanten svarade sedan på frågor om allt mellan himmel och jord och mest om Holmlia…”ja…det är inte alls som i Sverige”…. Nånstans där tänkte jag att nu är det dags att slå igen boken, le glatt, bocka djupt, tacka Carsten før god match och gå hem. Ovärdigt på något sett. Att bli osedd och känna sig olyssnad. Tror nog mer att det beror på min roll som akademiker hellre än att jag råkade vara svensk. Den allmänna obildningens farsot brer ut sig som en pandemi och kunskapen reduceras till nåt slags jävla subjektivt tyckande där alla har lika rätt eller den som gapar høgst är den som får ordet. Detta är inte enbart ett norskt problem. Det är betydligt mer utbrett i Sverige om du frågar mig. Konsekvensen av detta såg vi før några månader sen i USA. Och det är ändå bara børjan.

 

Det var en lang utredning? Du liker å dosere?

 

Ja, du frågade ju!

 

Det engasjerer deg?

 

Ja, vi är på väg åt fel håll. Egenkärlektistisk populism. Vi bygger individer. På bekostnad av individer. Det gør mig upprørd. ”Min” årliga Thailandsresa blir liksom viktigare än vår gemensamma miljø eller barn som har det jobbigt socialt och ekonomiskt hemma i det trygga Norge. Solidaritet är ett bannlyst ord tamigfan! Det handlar om att vara snäll och att dela med sig. Ska det vara så svårt?

 

Oj, du, jeg tror vi bytter samtaleemne.

 

Jaha!

 

Familie?

 

Jo!

 

Ja?

 

Nej, barn och barnbarn och en sambo. De viktigaste och finaste. I Världen. Mer säger jag inte.

 

Kaffe eller te?

 

Båda och!

 

Vin eller øl?

 

Vad är det før fråga? Jamen GT då. Men det måste vara Bombay, annars får det vara. Är vi klara nu då?

 

Jo!

 

Tack

 

Takk, takk.

 

(Og der forsvann han, svensken, som tar seg fram i verden med telefonens GPS, og et svensk smil. Han valgte selvfølgelig feil vei ut. Hvilken type!)

 

Hvorfor så ambivalent? USAs politikk overfor EUs forsvarsambisjoner

USAs forhold til sine europeiske allierte er av fundamental betydning for europeisk sikkerhet. Det er derfor viktig å utvikle og vedlikeholde oppdatert kunnskap om disse relasjonene. Derfor inviterte Tidsskriftet Internasjonal Politikk meg og medforfatter Kari Tvetbråten til å skrive en oppdatert analyse av de transatlantiske relasjonene etter fire år med Trump. Vår artikkel har tittelen Hvorfor så ambivalent? USAs politikk overfor EUs forsvarsambisjoner. Analysen ble presentert på et seminar i regi av NUPI og Bjørknes høyskole 20. januar, samme dag som Joe Biden ble innsatt som USAs 46. president. Lenke til seminaret finner dere her.

 

I artikkelen understreker vi at USAs forhold til EU og de europeiske allierte til tider var svært turbulent da Donald Trump var USAs president (2017-2021). Det var også i denne  perioden at EU tok flere initiativer for å styrke EU som sikkerhetspolitisk aktør. Målet er strategisk autonomi som betyr at EU skal være i stand til å handle, helst sammen med partnere som Nato og USA, men om nødvendig også alene i sikkerhets- og forsvarspolitiske spørsmål.

 

I artikkelen tar vi et organisasjonsteoretisk utgangspunkt fordi relasjonene mellom USA og Europa er svært så institusjonaliserte. Vi skriver derfor at en mer instrumentell, ja endog kompetitiv tilnærming til internasjonal politikk fikk utvikle seg under Trump. Dette hadde åpenbare konsekvenser for det transatlantiske sikkerhetsfellesskapet. Utfordringen for Biden-administrasjonen og de europeiske partnerne er derfor å reetablere dette fellesskapet på et delvis nytt grunnlag. Med EU som søker en større grad av strategisk autonomi, vil en varig underordning av EU under amerikansk lederskap ikke lenger være mulig. En slik lederskapskonflikt vil også gjøre seg gjeldende under president Biden.

 

Fra et forskerperspektiv betyr dette at vi må bli i stand til å videreutvikle et omforent teoretisk rammeverk som kan forklare hva som bidrar til endring og endog forvitring av årtier lange sikkerhetsfellesskap. Dette vil spesielt være sikkerhetsfellesskap der partene har delte, ikke bare felles, interesser, men også institusjoner, normer og verdier om hvordan en skal håndtere felles sikkerhetsutfordringer.

 

Artikkelen kan lese i sin helhet her: https://tidsskriftet-ip.no/index.php/intpol/article/view/2518

 

Bjørn Olav Knutsen, førsteamanuensis

Nord i verden – verden i Nord – og kunnskap for framtiden

Jeg håper at jeg i løpet av det neste året skal klare koble oss tettere på offentlig sektor og næringslivet og at disse nå melder sin interesse for oss og kompetansen programmet gir. Bedre arbeidstakere enn dette skal dere lete lenge etter!

I 2016 ble bacheloren i internasjonale relasjoner opprettet. Den ble, sammen med årsstudiet i internasjonale relasjoner raskt et veldig populært studium med mange søkere fra hele landet.

 

– Ikke bare er det en relativt unik bachelor i norsk sammenheng, men  vi ser generelt sett at kompetanse om internasjonale forhold er noe som blir stadig mer ettertraktet i arbeidslivet – enten man skal jobbe på kommunalt nivå, i et departement eller mer internasjonalt, sier Ellingsen som er SPA for programmet.

 

 

Studenter samlet til kollokvie
Studenter samlet til kollokvium.

 

Litt humor gjør studiehverdagen morsommere!

 

Studieprogrammet har foruten rene innføringsemner mange spennende kurs å tilby slik som for eksempel globalisering, bistandspolitikk, sikkerhetspolitikk, Internasjonale konflikter og terrorisme, miljø og klima, nordisk politikk og arktisk politikk. Programmet som helhet får veldig gode skussmål og score på studiebarometeret og er det studieprogrammet innenfor mer statsvitenskapelige fag i Norge som scorer absolutt høyest (Helthetsvurdering 4.8. av 5.0 i 2019).

 

– En av grunnene til at vi er så populære er det gode læringsmiljøet vi har på programmet», sier Ellingsen.

 

– Studentene er kjempeengasjerte og mange er aktive i studentpolitikken og ellers i alt som rører seg på campus  både faglig og sosialt. Også faglærerne på programmet er engasjerte og drar med studentene inn i spennende faglige og sosiale arrangementer. På et mindre universitet som Nord blir også kontakten mellom studenter og faglærere mye nærmere og ikke minst også studentene imellom. Engasjement avler engasjement ser vi», sier Ellingsen.

 

Paintballturnering
Paintballturnering

 

– Vi har også vaffelmøter innimellom og andre sosiale happenings og mange jobber tett sammen i kollokviegrupper. Mange av studentene på Internasjonale relasjoner er også aktive i Inter studentforening og de pleier samle seg i rommet til Inter i 2 etg. der de snakker om løst og fast, både fag og ikke fag. Vi faglærere og ikke minst jeg som SPA er veldig stolt av at vi har så ivrige og flinke studenter.

 

 

Fra et av vaffelmøtene på IR. Førsteamanuensis og
SPA Tanja Ellingsen steker vafler.

 

– Av de mange tingene vi og studentene har tatt initiativ til kan nevnes valgvake USA 2020 på Samfunnet, fagdag om protester i Latin-Amerika, paneldebatt om klimaendringene og dets effekter, valgvake Stortingsvalg, Lytring i Stormen bibliotek, 5 på gata om grønn campus, flyskamdebatt på Samfunnet, klima-quiz, paintballturnering, digital terrorøvelse osv. sier Ellingsen.

 

 

Fra valgvaken om USA 2020
Fra valgvaken om USA 2020
Fra valgvaken om USA 2020
Fra valgvaken om USA 2020

 

– Atlanterhavskomiteen kommer også på besøk hvert år og det er alltid veldig stas og avsluttes med en sosial kveld ute.

 

 

Atlanterhavskomiteen med studenter og Førstelektor Elisabeth Pettersen
Atlanterhavskomiteen med studenter og Førstelektor Elisabeth Pettersen

 

Gjennom at IR-studentene er så aktive og engasjerte både gir og etterlater de seg også et viktig avtrykk på FSV og Nord universitet som organisasjon og de har tatt initiativ til flere nye praksiser, bla. mentorordning.

 

– Jeg håper at jeg i løpet av det neste året skal klare koble oss tettere på offentlig sektor og næringslivet og at disse nå melder sin interesse for oss og kompetansen programmet gir. Bedre arbeidstakere enn dette skal dere lete lenge etter!

 

– For å forstå de utfordringer og strømninger vi står ovenfor, også i egne lokalsamfunn og våre regioner er kunnskap om internasjonale forhold meget viktig. For oss på Nord universitet og alle oss som bor her nord (Nordland og Trøndelag, ja Norge som helhet) betyr det selvsagt at det er viktig med solid kompetanse omkring våre Nordområder, men også om globale hendelser på det europeiske kontinent og verden for øvrig. I en verden hvor hendelser ett sted får konsekvenser for et annet langt unna og på kort tid, og hvor de globale truslene ser ut til å komme stadig nærmere er dette virkelig en kompetanse for framtiden, avslutter Ellingsen med et smil.

 

 

Fra valgvaken om USA 2020
Fra valgvaken om USA 2020
Fra valgvaken om USA 2020
Fra valgvaken om USA 2020

Tanja Ellingsen, førsteamanuensis

MINS-forsker med kapittel i nordisk bok om feministiske bevegelser

Astri Dankertsen, førsteamanuensis i sosiologi og faggruppeleder i MINS, er ute med med kapittel om samisk feminisme i en bok om feministiske bevegelser i Norden. Feminisms in the Nordic Region. Neoliberalism, Nationalism and Decolonial Critique er redigert av Pauline Stoltz, Suvi Keskinen, Diana Mulinari, og er utgitt som en del av serien Gender and Politics fra forlaget Palgrave Macmillan.

 

Boka på fokuserer på hvordan feministiske bevegelser i Norden utfordrer ulikhet når det kommer til kjønn, rase og klasse, og er gitt ut på det. Boka diskuterer også det i lys av globale kriser og økt mobilitet, hvor de feministiske bevegelsene også i økende grad er nødt til å posisjonerer seg i møte med nasjonalisme og høyrepopulisme. Dankertsens bidrag undersøker hvordan det er mulig å gi rom for samiske perspektiver både innenfor samisk forskning og nordisk feministisk forsking. I kapittelet tar hun for seg hvordan samiske perspektiver har blitt marginalisert i nordisk feministisk forskning, samtidig som feministiske perspektiver i liten grad har vært en del av samisk forskning.

 

Samtidig har det i de senere år skjedd en dreining, for stadig flere forskere jobber med denne typen problematikk. Hun viser også til at også det samiske forskningsprogrammet i Forskningsrådet i de senere år har tatt innover seg at kjønnsperspektiver kan være nyttig for samisk forskning. Det er særlig relevant med tanke på overgrepssakene i Tysfjord, som et dagsaktuelt eksempel på hvor viktig det er å forstå forholdet mellom kjønn, kultur og kolonialisme.

 

Boka er et resultat av et nordisk nettverksprosjekt, The Future of Feminism in the Nordic Region, finansiert av NOS-HS – Nordisk samarbeidsnemnd for humanistisk forskning (424 111 SEK) og NIKK – Nordisk institutt for kunnskap om kjønn (270 000 DKK), hvor forskere fra alle de nordiske landene møttes på til sammen tre nettverkssamlinger i København, Lund og Oslo i 2016 og 2017. Dankertsen forteller at dette nettverket har vært utrolig lærerikt og interessant å være en del av, og at hun har blitt kjent med forskere som har vært viktig med tanke på hennes egen faglige utvikling. Det var både utfordrende og spennende å delta i dette nettverket, siden forskere fra til dels ganske ulike land og fagbakgrunner møttes og diskuterte temaer som både er kontroversielle og viktige, med stor samfunnsrelevans.

 

– Det er utrolig viktig at det finnes muligheter til å finansiere nettverk som dette, sier Dankertsen. Det gir unike muligheter til å knytte kontakter og utvikle seg som fagperson. Hun håper at hun får muligheter til å delta på flere slike prosjekter i fremtiden.

 

Kapittelet vil snart være tilgjengelig som open access. Les mer om boka her: https://www.palgrave.com/gp/book/9783030534639