Kategori: Møt en MINS-forsker/Meet a MINS researcher

Her blir du kjent med oss i MINS.

Here you can get to know us in MINS.

Publisert

Meet Elisabeth Pettersen, Associate Professor in Political Science

May be an image of 1 person, eyeglasses and indoor
Elisabeth’s research interests are in the fields of security and human security. She holds a Cand. Polit in Comparative Politics from the University of Bergen and teaches International Relations for undergraduate students at Nord University.
Elisabeth’s current projects are Youth and Security, FOG, Female entrepreneurs in Nordland (1880-1980).
Her most recent applications include 2019 International Journal of Adolescence and Youth. Vol 25 (Holm, Lillehaug-Pedersen and Pettersen), 2021, Acta Borealia Vol 38 (2) Dankertsen, Pettersen & Otterlei.
Fun fact: Elisabeth loves mornings, her favorite color is black, her favorite animals are cats, and her favorite time of year is early autumn. 🐈‍⬛🍁🎃
Want to find out more about Elisabeth or get in touch with her? Click here: https://www.nord.no/en/employees/elisabeth-pettersen
Publisert

Meet MINS PhD Student Tiril Vold Hansen!

Tiril has a master’s degree in political science from the University of Oslo. She also held a master’s scholarship at Fridtjof Nansen Institute. Tiril is currently doing a PhD in sociology at Nord University and teaches History, Politics and Northern Resources.
Tiril’s research interests concern High North politics and especially Svalbard politics. She is interested in the intersection between security politics, resource politics and environmental politics.
Her PhD project is about power and interests in Norwegian Svalbard politics. The general research question is “which interests prevails and why”. The project is a qualitative case study, concerning the political processes of 1) the phase-out of coal in Longyearbyen, 2) new environmental regulations on Svalbard and 3) the Norwegian host role in the international research community of Ny-Ålesund.
There really is no such thing as free time when you are a PhD student, but when she has some time off, Tiril likes to enjoy the city life of Bodø.
Fun fact: When Tiril was younger, she wanted to become a royal court journalist. Her favorite color is green, favorite animal is a dog and her favorite place is the Arctic.
If you want to get in touch with Tiril or learn about her project, please check out the following links:
Publisert

Meet one of the newest additions to the MINS team: Dr. Beate Steinveg!

Beate has a background in political science and a Ph.D. in social sciences from UiT – the Arctic University of Norway. Her thesis looks at the functions of conferences within Arctic governance. So, she has been to quite a few conferences:
  • Plan sessions in advance, seek out (and talk to!) people who might be relevant for your work
  • Talk to people from different sectors and affiliations.
  • Decide to bring back at least three things from the conference to your work – so that these arenas can have an impact.
Beate is responsible for three courses: a Bachelor’s thesis in IR, a Bachelor’s thesis in Circumpolar studies, and the Norwegian Political Institutions. She also teaches the «text seminars» (EX150S) for the first semester students – which she greatly enjoys! She thinks it is great to meet the students early in their careers and introduce them to academic life.
Beate has a general research interest in regimes, particularly in the Arctic, agenda setting, interstate relations, and security politics. Since working on her Ph.D., she has been interested in Norwegian interests and how Norway works to promote these and advance its position in the Arctic. Also, trying to keep in touch with her «core political science roots,» she has been working on articles with former colleagues at UiT on the impact of social media on the role of local politicians and local political agenda setting.
Beate is currently part of two networks: the UArctic network examining Arctic regional governance challenges and the network on Svalbard geopolitics.
Check out her recent publications:
📊Steinveg, B. (2020). The role of conferences within Arctic governance. Polar Geography, 44(1): pp. 37-54. https://doi.org/10.1080/1088937X.2020.1798540.
❄️ Steinveg, B. & Medby, I.A. (2020). Nordområdenarrativer og identitetsbygging i nord. Internasjonal politikk, 78(3): 1-9. http://dx.doi.org/10.23865/intpol.v78.2380.
👑Steinveg, B. (2021a). Governance by conference? Actors and agendas in Arctic politics. (PhD Thesis). UiT – The Arctic University of Norway. Available at: https://munin.uit.no/handle/10037/20490
📈Steinveg, B. (2021b). Exponential growth and new agendas – a comprehensive review of the Arctic conference sphere. Arctic Review on Law and Politics, 12, 134-160. http://dx.doi.org/10.23865/arctic.v12.3049
📲 Bjørnå, H., Steinveg, B., & Hernes, H-K. (2022). Local politicians in the age of new media. Frontiers in political science. https://doi.org/10.3389/fpos.2022.917716
In her free time: Beate likes to run, do yoga, and go on off-the-grid tent-camping trips. In the winter, she likes to cross-country ski. 🧘‍♀️ 🏕 ⛷
Fun fact: Beate is “overly preoccupied” with having nice nails💅🏻 (and yes: compliments are welcome!).
Want to get in touch with Beate?
Publisert

Meet dr. Astri Dankertsen the leader of the MINS Research Group.

Her research is mainly concerned with Sámi and Indigenous issues, where identities, urbanization, young people, colonization, and assimilation have been central themes.
Astri is currently leading a project financed by the Norwegian Research Council Norges forskningsråd on Indigenous homemaking in the past and present, where the focus is on homes and housing policies in Sámi and Greenlandic communities Indhome. She is also a part of two other projects, one on gender balance in higher education, and one on truth and reconciliation commissions in the Nordic countries.
Astri has recently received a grant to continue her work within the Læra Institute for Circumpolar Education https://laerainstitute.org/
Astri is active in local politics and is a city council member in Bodø. She also has two cats, Mini and Lunde 🐈‍⬛🐈 from Dyrebeskyttelsen, the local animal rescue organization in Bodø.
Fun fact:
Astri grew up mostly in Oslo, but since her dad worked in Bodø at the then university college, she was basically a “part time student” and “research assistant” here as a kid, sitting in the back of the auditorium, drawing pictures of all the students, and answering phone calls in her dad’s office.
Astri’s favorite color is red. May is her favorite month.
Astri’s most recent research results include:
🏹 “It’s more like it doesn’t even exist”: stories of hauntings as a way of resisting colonial elimination of Sámi presence 2022, AlterNative: An International Journal of Indigenous Peoples ; Dankertsen, Astri
💃The activism of having fun: Young Sámi in urban areas of Norway and Sweden in the book The Sámi World, 2022, ; Dankertsen, Astri
🏭 Four book chapters in the book An Urban Future for Sápmi? An urban future for Sápmi? Indigenous urbanization in the Nordic states and Russia, 2022,
o Young City Sámi in Norway and Sweden: Making Space for Urban Indigenous Identities. An urban future for Sápmi? Indigenous urbanization in the Nordic states and Russia, 2022, s. 107-146 ; Dankertsen, Astri
o An Urban Future for Sápmi? An urban future for Sápmi? Indigenous urbanization in the Nordic states and Russia, 2022, s. 245-259 ; Berg-Nordlie, Mikkel; Dankertsen, Astri; Winsvold, Marte Slagsvold
o Urban Indigenous Organizing and Institution-Building in Norway and Russia: By and For Whom? An urban future for Sápmi? Indigenous urbanization in the Nordic states and Russia, 2022, s. 147-218 ; Berg-Nordlie, Mikkel; Andersen, Anna; Dankertsen, Astri
o Indigenousness and Urbanization An urban future for Sápmi? Indigenous urbanization in the Nordic states and Russia, 2022, s. 1-29 ; Berg-Nordlie, Mikkel; Dankertsen, Astri; Winsvold, Marte Slagsvold
If you wish to get in touch with Astri or find out more about her projects, click here: https://www.nord.no/en/employees/astri-dankertsen
or here:
Publisert

New associate professor in MINS: Julia Olsen

Meet the newest addition to the MINS team at Nord University. Julia Olsen is returning as Associate Professor in environmental sociology. She conducts research on local communities adaptation, Arctic shipping, tourism and marine litter. Julia is also a new coordinator of the Circumpolar and Nordic Studies bachelor’s program https://www.nord.no/…/studi…/bachelor-of-circumpolar-studies

She has a background in the economics of the oil and gas industry and sustainable development. In her Ph.D. in sociology, she examined the consequences of Arctic shipping development on local communities in Northern Russia and Svalbard. Research communication is a part of her work, and she disseminates the results of her research to audiences spanning different generations through presentations at schools, public meetings, and mass media.

In her free time, Julia likes to hike, pick cloudberries, read, bake (and she is doing well in it – other MINS members can confirm), meet friends and colleagues, and learn new things. Recently, she bought a keyboard and downloaded an App to learn to play the piano.
Julia’s favorite color is turquoise, as she perceives it as the color of the Arctic.
Julia’s latest publications are:

💸 Olsen Julia, Andrian Vlakhov, Karin Wigger (2022). Community viability during economic transition: Case studies of Barentsburg and Longyearbyen, Svalbard. Polar Record, 58, E7. doi:10.1017/S0032247422000043
🎣Nogueira, L. A., Kringelum, L. B., Olsen, J., Jørgensen, F. A., Vangelsten, B. V. (2022) What would it take to establish a take-back scheme for fishing gear? Insights from a comparative analysis of fishing gear and beverage containers. Journal of Industrial Ecology. 2022;1–13. DOI:10.1111/jiec.13296

If you wish to find out more about Julia’s impressive achievements or get in touch with her, click here: https://www.nord.no/en/employees/julia-olsen
https://twitter.com/OlsenJulia
https://www.linkedin.com/in/julia-olsen-04aa507a/
https://www.researchgate.net/profile/Julia-Olsen

Welcome onboard, Dr. Olsen!

Publisert

Genus och våldsbejakande extremism

Gender, WTF?

Under min studietid i Uppsala berättade en kompis i vår studiegrupp att hon skulle börja läsa en master i ”gender”. ”Gender? WTF skulle man kunna jobba med det?” var det de flesta undrade. Gender var då fortfarande ett begrepp som först långsamt började formas och etableras. Ett begrepp som sen inte skulle bara vara trendig utan, speciellt med bakgrund av den svenska feministiska utrikespolitiken, även vara objekt till aktiv debatt i det svenska samhället. På globalt sätt, ingen hade då haft fokuset på Sverige, ett land vilket skulle vara ledande inom inkludering av kvinnor i samhället, kvinnorättigheter och genderperspektiv, även i samtliga humanitära bistånd och utvecklingsåtgärder internationellt.

Eftersom Sverige idag är ett land som strävar mot jämställdhet, förs kampen på många plan. Arbete för ett rättvist samhälle kan – vid sidan av frågor om jämställdhet mellan kvinnor med män – ha med båda lagar och kulturella normer att göra. Ett stort problem när det gäller genus och jämställdhet är synen på manligt och kvinnligt och de värderingar som idag och sedan tidigare har lett till vad som värderas högst. Män har genom hela historien har varit de som tagit plats i det offentliga rummet. Men på senare tid har även kvinnor tagit större plats och Sverige, som ett flertal andra länder, har på det sättet blivit ett mer jämställt samhälle.

Bristen på genusförståelse i militära operationer

Driven av genusfrågor som jag är insåg jag under min första kontraterrorism uppdrag i Afrika, att vi västlänningar i uniform dock saknar ett genusperspektiv som skiljer mellan olika samhällsgrupper. Men att ha bra förståelse för och om genusfrågor är väl avgörande för att kunna begripa den lokala civilsamhällen man jobbar med och man jobbar i. Hur, utan kunskap om den lokala befolkningen, deras behoven och utmaningar, skulle vi ens kunna hjälpa dem eller motsvara terrorism och extremism i landet?

Mali

Vara del av en av försvarets första kontingenten i landet, gällde det nu att utveckla den underrättelse- och analysverksamheten genom att inkludera ett genusperspektiv i våra militära kontraterrorismoperationer.

Det är viktigt att förstå att begreppet genus, eller gender, används för att urskilja vad som formar kvinnors och mäns sociala beteende. Genus handlar därför om könsroller och betraktar dem som en kulturell och social konstruktion. Det handlar till exempel om hur vi skapar normer för manligt och kvinnligt beteende och åsikter i vår vardag genom kroppsspråk, val av kläder, yrken, intressen och så vidare. De senaste decennierna intresset för kön, genus och/eller gender i allmänhet ökat, men används ofta som en synonym för «kvinnor». Att bara fokusera på kvinnor istället för alla samhällsgrupper (såsom kvinnor, män, ungdomar, seniorer) innebär dock risken att inte fullt ut förstå de olika roller män, och likaså kvinnor, kan spela i våldsbejakande extremism. Hur genus konstrueras beror på historiska, sociala och kulturella sammanhang. Synen på vad som anses vara manligt eller kvinnligt är därför något som ständigt förändras.

Men hur är synen på genus och vad som betraktas att vara en man eller manligt kopplade till extremism och terrorism?

Könsrelationer förutsäger, tjänar och sprider våldsbejakande extremism och det blir allt tydligare att extremistiska grupper såsom al Qaeda eller IS aktivt utnyttjar könsdynamiken och synen på maskulinitet och femininitet i sina rekryteringsmetoder.

Våldsbejakande extremistgruppers propaganda tenderar att framställa sina krigare genom hypermaskulina bilder. En ”riktig man” använder våld som motsvarar den maskulina etiken av fysisk styrka, användning av vapen och förnedring. Sådana grupper uppmuntrar också unga män att visa manlighet genom våldsbejakande extremism och övergrepp mot kvinnor.

Mali

Men även kvinnor reproducerar patriarkala syn om maskulinitet, till exempel genom att uppmuntra eller förvänta sig män att joina väpnade grupper eller genom att skämma ut dem som väljer att inte delta i strid. På sådant taktiskt sätt använder ISIS lokala kvinnor och barn som budbärare av skam och avsmältning för att (riktiga) män ska joina dem.

I min forskning har jag särskilt intresse för den lokala ”mansbilden” i Sahel-regionen; vad betyder det att vara man och manlig? Hur och på vilket sätt utnyttjar extremistgrupper manliga sårbarheter och syn i representation av sina krigare och inom rekrytering? Bara när vi, som jobbar mot extremism och terrorism, hittar svar på dessa frågor och ökar förståelse om samhällen vi jobbar i, kan vi på effektivt sätt motsvara hotet och hjälper sårbara lokala grupper.

Dominik Emil D.

Stipendiat

 

Publisert

Beate Steinveg til MINS

Beate Steinveg hadde sin første dag som førsteamanuensis hos MINS 1. desember 2021. Beate har bakgrunn fra Tromsø og er opptatt av makt og politikk i Arktis. I sitt doktorgradsprosjekt har hun studert hvilken rolle konferanser spiller i nordområdepolitikken.

Velkommen til MINS! Fortell litt om bakgrunnen din? 

Jeg kommer fra Tromsø, og har en mastergrad i statsvitenskap fra UiT – Norges arktiske universitet. Som student har jeg alltid være interessert i internasjonale relasjoner og nordområdetematikk, og jeg skrev  masteroppgaven min om Canadas arktiske utenrikspolitikk.

Beate Steinveg er ny førsteamenuensis hos MINS

Jeg begynte på doktorgraden min ved UiT i 2016, og før det jobbet jeg to år i Regionale forskningsfond for Nord-Norge (RFFNORD) etter endt mastergrad. Som doktorgradsstipendiat var jeg også redaksjonssekretær for Norsk statsvitenskapelig tidsskrift i tre år, og jeg var visiting scholar ved University of California, Santa Barbara i 2018. Her samarbeidet jeg tett med professor Oran Young.

På undervisningssiden har jeg vært emneansvarlig for bacheloroppgaven i statsvitenskap i tre år, og har også undervist i kvantitativ metode for bachelorstudenter i samfunnsvitenskap og i moderne politisk analyse på masternivå.

Du har nylig forsvart din doktorgradsavhandling, gratulerer! Fortell litt om hva den handlet om? 

Doktorgradsavhandlingen min er en studie av konferanser som et nytt element innenfor myk-makt dimensjonen av Arctic governance – i skjæringspunktet mellom suverene stater og formelle samarbeidsorganer. Detempiriske bidraget til avhandlingen er todelt, og består for det første av en kartlegging og historisk gjennomgang av konferansesfæren i Arktis.

Det andre empiriske bidraget er en case-studie av de to største konferansene i regionen: Arctic Circle Assembly (Reykjavik, Island) og Arctic Frontiers (Tromsø, Norge). I denne case-studien undersøkte jeg konferansers innflytelse gjennom tre mekanismer: aktører, agendasetting og governance arkitekturen.

De viktigste funnene i studien er at den dynamiske og multi-dimensjonale plattformen konferanser skaper har bidratt til en globalisert agenda i Arktis. Konferanser er arenaer hvor deltakere kommunisere sine interesser for å påvirke agendaen. For det andre har den utvidede agendaen ført til endringer i aktørsammensetningen i Arktis. En av konferansenes hovedfunksjoner er å skape en plattform hvor ikke-arktiske stater kan argumentere for sin legitimitet i regionen. Konferanser spiller en viktig rolle i å inkorporere et økende antall interessenter i arktiske anliggende. For det tredje har governance arkitekturen blitt mer kompleks som følge av en utvidet agenda og et økende antall involverte aktører, noe som nødvendiggjør rolleavklaringer og samarbeid før å møte nye utfordringer. Konferanser bidrar med en uformell setting hvor aktører og enheter innenfor denne arkitekturen kan møtes på nøytral grunn, og utgjør bindeledd i det arktiske regimekomplekset.

Foto: Wikimedia Commons

Fortell litt mer om hvordan det var å jobbe med dette prosjektet?  Var det noe som overrasket deg?

Dette var et veldig interessant tema å jobbe med, ettersom det ikke var gjort noe forskning på konferanser i Arktisk før. Dette gjorde også at det var enkelt å komme i kontakt med informanter til studien, og det var mange som hadde meninger om disse konferansene. Det som kanskje overrasket meg mest i arbeidet med dette prosjektet var i hvor stor grad konferanser faktisk kan ha en påvirkning på prosesser i Arktisk gjennom de ulike mekanismene. Konferanser er mer enn bare uformelle arenaer for nettverksbygging. Spesielt er konferanser veldig viktige plattformer for ikke-arktiske aktører, som en slags «bakdør» inn til mer formelle forum og prosesser. Det er også viktig for arktiske stater å delta på disse konferansene, og de ser på konferansedeltakelse som en mulighet til å fremme sine interesser og styre diskursen om regionen.

Hva skal du jobbe med fremover? 

Det første på agendaen er å fullføre utgivelsen av doktorgradsavhandlingen min som bok hos Springer, som er det jeg primært har jobbet med ved UiT i høst før jeg kom til Nord. I tillegg har jeg et prosjekt gående med to tidligere kollegaer fra UiT, hvor vi skal se på betydningen av sosiale medier for politikerrollen og hvorvidt sosiale medier har en innflytelse på hvem som blir politikere og på deres arbeid. Videre skal jeg undervise på seks emner ved Nord til våren, og ser fram til å møte studentene.  Jeg gleder meg også til å bli bedre kjent med de andre medlemmene av MINS-forskningsgruppen, og til å samarbeide med dem framover.

Publisert

Hva skal vi egentlig med Svalbard?

Den offisielle norske Svalbard-politikken har ligget fast siden 1985, men målene er mange: Norge skal på en og samme tid håndheve norsk suverenitet, ivareta norske bosettinger og sikre norske næringsinteresser, ta hensyn til miljø og klima, og holde spenningsnivået mellom Norge og Russland på et lavt nivå. Disse målene går ikke alltid overens, og det kan også tenkes at det er et spenn mellom offisielle mål og faktisk prioriterte interesser.

Tiril Vold Hansen forsker på hvilke interesser som vinner frem på Svalbard.

I disse dager blir for eksempel forslaget om nytt miljøregelverk heftig diskutert. For hvordan skal man balansere hensynet til et kommersielt bærekraftig reiseliv, målet om en fast bosetning og Svalbards sårbare natur? Det er tydelig at vi i norsk Svalbard-politikk har med mange mulige interessekonflikter å gjøre.

Dette reiser et interessant spørsmål, som også er den overordnede problemstillingen i min avhandling: Hvilke interesser vinner fram i norsk Svalbard-politikk, og på hvilken måte vinner disse interessene fram?

Hvilke interesser vinner fram i norsk Svalbard-politikk, og på hvilken måte vinner disse interessene fram?

Dette spørsmålet kan forstås som et spørsmål om makt. Jeg vil undersøke hva makt i norsk Svalbard-politikk er, og derigjennom bidra til å gjøre makten forståelig, avdekke maktforhold og synliggjøre konsekvenser av disse.

Jeg lener meg her på Bourdieus maktbegrep (kapital), som innebærer at makt forstås som sosiale ressurser med begrenset omfang, tillagt bestemt verdi av og innenfor et sosialt fellesskap, og en forskjellskapende evne1. Det som muliggjør en aktørs evne til å vinne fram med sine interesser, er dens hierarkiske plassering i tilgangen til forskjellige former for kapital.

Svalbard-politikk er et relativt avgrenset politisk område, som samtidig er en del av den norske politikken som helhet. Det gir derfor mening å beskrive Svalbard-politikk som det Bourdieu kaller et sosialt felt; en bestemt type mønster eller struktur på mellomnivå2. Ifølge Bourdieu har hvert felt sin feltspesifikke kapital. Skiller det som gir aktørene innflytelse i Svalbard-politikken seg fra det som gir innflytelse på andre politiske områder? Og hvordan har dette endret seg med samfunnsutviklingen på Svalbard?

Jeg vil undersøke disse spørsmålene med utgangspunkt i casestudier av politiske beslutningsprosesser knyttet til hvilke aktiviteter som skal bedrives på Svalbard. Det meste av faglitteraturen om Svalbard-politikk i nyere tid har handlet om konflikter knyttet til Svalbards havområder. Det er derfor særlig grunn til å undersøke det som skjer på land.

Historisk sett har kullnæringen spilt en stor rolle, men med nedstengningen av gruve 7 går det norske kulleventyret på Svalbard mot slutten. Dette er på den ene siden helt i takt med klimamålene og den lange tradisjonen for miljøreguleringer på Svalbard. På den andre siden kan det tenkes at nedleggelsen går på bekostning av ønsket om å opprettholde norsk næringsliv og bosetting på Svalbard, og derigjennom Norges evne til å understøtte suvereniteten over Svalbard.

Nå er det forskning og reiseliv som overtar som grunnpilarene i Svalbard-samfunnet. Når det gjelder forskningen står norske myndigheter ovenfor et dilemma: skal forskningspolitikken først og fremst være et middel for å fremme suverenitetsprinsippet på Svalbard, eller skal man omfavne internasjonalt vitenskapelig samarbeid?  I tilfellet reiseliv er den store utfordringen for norske myndigheter å støtte opp om denne stadig viktigere næringa og samtidig ta vare på Svalbards sårbare natur.

Målet med avhandlingen er å finne ut av hva som kjennetegner det Svalbard-politiske felt og dets feltspesifikke kapital. For hva skal vi egentlig med Svalbard – og hvem bestemmer dette?

Tiril Vold Hansen, Stipendiat.

1Meld. St. 32 (2015-2016). Svalbard. Justis- og beredskapsdepartementet. https://www.regjeringen.no/no/dokumenter/meld.-st.-32-20152016/id2499962/

2Bugge, L. (2002). Pierre Bourdieus teori om makt. Agora, 20(3-4), 224-248. https://doi.org/10.18261/ISSN1500-1571-2002-03-04-13

3Hansen, M. N. (1999). Makt i Pierre Bourdieus sosiologi. In F. Engelstad (Ed.), Om makt: teori og kritikk (2 ed., pp. 43-76). Gyldendal akademisk.

Publisert

Hva betyr det egentlig å være en soldat?

Innlegget er skrevet av MINS-stipendiat Iselin Silja Kaspersen.

 

Foto: Thomas Iversen/Forsvaret, licensed under CC BY-ND 2.0

 

I Norge er det å være soldat ofte forbundet med å forsvare nasjonen, derav navnet Forsvaret. Likevel har norske soldater, som i flere andre land, ofte deployert til ulike fredsoperasjoner ledet av FN etter 1945. Slike operasjoner kan ofte ikke settes i rammen av et nasjonalt forsvar, men har blitt integrert som en del av oppdragsporteføljen til det norske forsvaret siden 1947.

 

De siste tiårene har fredsoperasjoner tatt ulike retninger, noe som har resultert i konsepter som fredsbevaring, fredsopprettelse og fredsskaping. I tillegg har NATO alliansen og koalisjoner ledet av USA stått bak en del operasjoner, som opprørsbekjempning og krig mot terror. Endringer i oppdrag har naturlig nok ført til endringer for måten soldater utføre oppdrag og hvilken motivasjon soldater har for å bidra. I tillegg bidrar soldater som er ansatt i private militære firmaer, og ulike organisasjoner rekruttere fremmedkrigere fra alle land. Likevel har begrepene for soldatrollen hold seg til de to klassiske begrepene kriger og fredsskaper (warrior og peacekeeper).

 

I artikkelen «New societies, new soldiers? A soldier typology» ser jeg på det underteoretiserte gapet mellom soldatroller og de faktiske rollene soldater har. Basert på tidligere forskning og eksisterende kunnskap identifiserer jeg syv idealtyper, eller stereotypier, som kan benyttes som et teoretisk rammeverk for å forstå den kompleks virkelighet. Idealtypene er krigeren, nasjonsforsvareren, lovhåndheveren, statsbyggeren, humanitæren, ideologen og kontraktøren.

 

En soldat vil tvilsomt kun identifisere seg med en av disse idealtypene, men gjennom et spekter som er i kontinuerlig endring, noe som igjen gjør at idealtypene vil endre seg med tid. Men med de teoretiske idealtypene har vi et bedre utgangspunkt for å forstå hvordan ulike samfunn og individer forstår soldatrollen. Dette er viktig ettersom vår forståelse påvirker hvordan soldatrollen utføres. Det påvirker hvordan soldater interagerer med samfunn, og hvordan ulike samfunn responderer, i krig, konflikt og krise.

 

Artikkelen er tilgjengelig som open access her: https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/09592318.2020.1785990

 

 

Publisert

Møt en MINS-forsker: Professor i geografi Olof A. Stjernström

Idag intervjuer vi  Olof Andreas Stjernström, en synlig ubørstet akademiker med et teoretisk uklart opphav. Han hevder at han er geograf, men han har vanskelig for å forklare hvor han kommer fra. Han sier dessuten at han – som geograf – lider av ”geolyxi” – problemer med å orientere seg i rommet. Det viser seg i form av dårlig lokalminne og stadige feilnavigeringer. Siden vi har koronanedstenging for tiden på Nord universitet, møttes vi på fjellet, langt unna studenter og andre ansatte. 

 

Så, kan du fortelle oss litt om ditt ”ursprung”, er det ikke det de sier på svensk? Oppvekst og sånt, det som har preget deg som menneske?

 

Jo.

 

Okey….?

 

Ja alltså. Allmänna Barnbørdshuset. I Stockholm…men det minns jag ju inte. Sen bodde vi granne med Ingvar Carlsson, men det minns jag inte heller men Ingvar mindes før när jag träffade honom femtio år senare så…

 

Han statsministeren…?!

 

Jo, och han ropade på sin fru Ingrid och…ja, men egentligen så är jag ju skolad på västkusten utanfør Gøteborg, flyttade som åttaåring tillbaka till Stockholm och fick stryk…eller ja. Jo sen kom jag ”hem” till värmen i norr. Norrbotten och sen Umeå och nu är jag här. Så alltså, varifrån jag kommer? Jo. Jag tror min plats blev platsen där jag kommer att begrava mitt hjärta. Den platsen ligger där människorna är varma och vinterns køld är hård.

 

Du uttrykker deg poetisk. Er du…?

 

Nä, bara lakoniskt drakonisk…men sen så i alla fall så tänkte jag att jag skulle engagera mig politiskt och hade Teamsmøte med en norsk politiker. En lång fyr som sedan fick ägna sig åt høststädning i Trøndelag før det var någon där som hade svårt att hålla ordning på händer och armar.

 

Jo! Ja? Kan du fortelle hvorfor du søkte deg hit?

 

Såg en annons!

 

Ja?

 

Nä. Som sagt var; geolyxi. Men tog bilen och ställde in GPS:en och kørde. Hamnade här. Träffade Geir Magne och Anne Wally och Lisa och Gjermund, Ivar, Geir Olav, Hans, Ingrid, Tonje och de andra. Och blev lite kär. I geografin. Och platsen. Och människorna. Och blev kvar.

 

Ja, men hva tror du gjorde inntrykk på dine nye kolleger. I Steinkjer?

 

Jo, provføreläsningen. Den var bra. Det är det jag är bäst på. Att få prata. På ett legitimt sätt. Eller nåt. Massa bra folk visade det sig. Och Bodø…

 

Ja, hva mener du med Bodø?

 

Njae, där uppe någerst. Massa bra folk där. Sitter på ett campus långt ut i geografin. Mørkt där, men annars bra. Superfolk.

 

Men du flyttet til Steinkjer, og så ble universitetet omorganisert og det ble Levanger? Hvilke tanker har du om det?

 

Nä. Øverspelat. Ibland får man finna sig. Protestera i det tysta eller gøra det man har betalt før. Utbildningsbyråkrat. Eller jobba hemifrån.

 

Utdanningsbyråkrat?

 

Jo!

 

Kan du forklare…?

 

Njae, som nybørjare i systemen så blir man lite førtvivlad. Man børjar dagen med en CanCan i Canvas och studsar med raka ben rätt in i fagpersonwebben. Där blir man stående ett tag och undrar vem som tänkte rätt här. Vid lunchsmørgåsen så har man buklandat i inspera och till råga på allt tappat bort en hel dag. Sen avslutar man sin långa arbetsdag med ett besøk i reseräkningssystemet som heter DØ eller nåt sånt. Rena døden før en obyråkrat. Som kvällsunderhållning har vi då krispig litteratur att lägga in i Christin och nåt system før pensum. Man har gjort ett drygt värv när dagen är klar.

 

Det høres jo helt…

 

Nejdå, man lever i sin frustration. Skriker før sig själv. Frågar sig fram och låter sig långsamt omformas till en tapper medarbetare. Och man lär sig ju att använda alla sinnrikt konstruerade mallar och system. Och stødfunktionerna är fantastiska. Ändå.

 

Men du tenker at…

 

Jo!

 

Ja…?

 

Att man nog kunde utveckla och førenkla før oss som vill ha ostørda minutrar och timmar før vår forskning och undervisning. Till exempel kunde man ju ibland ønska sig att canvas kunde prata med fagpersonwebben och annat sånt.

 

Så Norge er mer byråkratisk mener du?

 

Nej verkligen inte. Nejdå. Det är bara en fråga om insocialisering. Min favorit är från reseräkningssystemet vid Umeå universitet. Där fanns en fråga som lød: ”Yrkar ej traktamente (extraersättning)”. De svarsalternativ som fanns var ”JA” eller ”NEJ”. Vad ska du svara då om du inte vill ha traktamente? Ja eller nej? Här gäller ju matematikens huvudregel om dubbel negation. Det där var jobbigt før oss samhällsvetare och humanister. Vi, de läskunniga, fick på skallen av någon som satt centralt och granskade våra räkningar. Systemen och de administrativa rutinerna med gamla fortranprogrammerade system är liksom inte primärt skapade før människor.

 

Hvordan er det å være svensk i Norge da?

 

Dråpligt ibland. Man lever i en del førdomar och med en arvsynd som aldrig verkar gå ur. Det var vi (svensken) som käkade äpplet i Nordens lustgård. Lustigt, men med många goda ømsesidiga skratt, insikt och humor. Sverige och Norge är som två syskon som har jävligt svårt att låta bli att kommentera varandras val, utseende, agerande och idrottsfolk. Det blir ett himla hallå när den ena säger nåt om den andra. Sverige mot Norge liksom eller førstås tvärtom. Mäta, räkna, jämføra, och nejdå…det är inte alls som Sverige. Det førsta jag fick gøra när jag kom hit var att representera Sverige på någon slags lyttring på Stormen i Bodø. Det handlade om utanførskapsområden, drabantbyer, invandring, kriminalitet och annat. Sverige är førstås värst i klassen. Där stod jag tillsammans med den danske författaren Carsten Jensen och en ung debutant från Holmlia som just gett ut en kritikerrosad diktsamling om livet i en drabantby. 19 år var hon och klok och stilig. Där var också en norsk journalist som bott 20 år på Søder i Stockholm och visste allt om svenskarna sa han. Och så jag då. Oborstad. Jag fick børja. Gick ut hårt.

 

Norsk media har en totalt skev bild av tillståndet i Sverige. Listhaug har fel. Kom till Stockholm så ska jag ta er med på en runda. Ja, men du vet. Carsten Jensen tittade upp i taket. Oslohipstern från Søder i Sthlm skakade på huvudet och den unge debutanten prasslade nervøst med sin bok. Mitt budskap var i korthet att den selektiva nyhetsførmedlingen om Sverige bidrar till en lite skev bild av vad som sker i Sverige. Punkt. Sen kom Carsten. Pratade poetiskt och engagerat om källarmänniskorna. Publiken applåderade spontant. Den norska journalisten, han hipstern, som bodde i ett kulturreservat på Søder i Stockholm, talade om den svenska civilisationens snara undergång eller nåt sånt och sen då…läste debutanten en alldeles egen och varm och vacker strof ur sitt alster. Om mänsklig närhet och värme och om solidaritet och samhälle. Varma applåder. Debutanten svarade sedan på frågor om allt mellan himmel och jord och mest om Holmlia…”ja…det är inte alls som i Sverige”…. Nånstans där tänkte jag att nu är det dags att slå igen boken, le glatt, bocka djupt, tacka Carsten før god match och gå hem. Ovärdigt på något sett. Att bli osedd och känna sig olyssnad. Tror nog mer att det beror på min roll som akademiker hellre än att jag råkade vara svensk. Den allmänna obildningens farsot brer ut sig som en pandemi och kunskapen reduceras till nåt slags jävla subjektivt tyckande där alla har lika rätt eller den som gapar høgst är den som får ordet. Detta är inte enbart ett norskt problem. Det är betydligt mer utbrett i Sverige om du frågar mig. Konsekvensen av detta såg vi før några månader sen i USA. Och det är ändå bara børjan.

 

Det var en lang utredning? Du liker å dosere?

 

Ja, du frågade ju!

 

Det engasjerer deg?

 

Ja, vi är på väg åt fel håll. Egenkärlektistisk populism. Vi bygger individer. På bekostnad av individer. Det gør mig upprørd. ”Min” årliga Thailandsresa blir liksom viktigare än vår gemensamma miljø eller barn som har det jobbigt socialt och ekonomiskt hemma i det trygga Norge. Solidaritet är ett bannlyst ord tamigfan! Det handlar om att vara snäll och att dela med sig. Ska det vara så svårt?

 

Oj, du, jeg tror vi bytter samtaleemne.

 

Jaha!

 

Familie?

 

Jo!

 

Ja?

 

Nej, barn och barnbarn och en sambo. De viktigaste och finaste. I Världen. Mer säger jag inte.

 

Kaffe eller te?

 

Båda och!

 

Vin eller øl?

 

Vad är det før fråga? Jamen GT då. Men det måste vara Bombay, annars får det vara. Är vi klara nu då?

 

Jo!

 

Tack

 

Takk, takk.

 

(Og der forsvann han, svensken, som tar seg fram i verden med telefonens GPS, og et svensk smil. Han valgte selvfølgelig feil vei ut. Hvilken type!)